I vårt land finns tiotusentals bäckar och smärre vattendrag. Många av dem kan ge dig ett både intressant och spännande flugfiske. Ta en titt på kartan, packa ner en termos i ryggsäcken och gå på upptäcktsfärd. Kanske finner du ditt drömfiske på närmare håll än du tror. Och det bästa av allt – du är förmodligen den enda som fiskar där !

Låt dig inte avskräckas av att strömmen ser liten och obetydlig ut. Det här är en av mina favoritbäckar, inte bredare än att jag ledigt kan hoppa tvärs öven den på de flesta ställen. Ändå håller den ett hyggligt bestånd av öring, och trots många års fiske har jag fortfarande inte mött någon annan människa här.

Ett idealiskt bäckspö är 6­-7 ft långt för en 5:ans lina. Eftersom kasten mestadels är korta, kan man lämpligen belasta spöet med en något tyngre lina än den rekommenderade.

Kastandet har sina problem. Grenar, lingonris och trädrötter har en närmast infernalisk förmåga att fånga upp även de mest pedantiskt anlagda bak-kast. Switch-kastet är ofta en bra lösning.

Bäcköringen blir sällan stor, men den är skygg och lättskrämd. En häftig rörelse eller ett oförsiktigt steg, och du missar din chans. Låg profil är att föredra, och en fiskedag vid bäcken innebär mycket smygande och åtskilliga knäfall.

Stenar, trädrötter och överhängande grenar ger fisken skydd. De bästa ståndplatserna är också de som är svårast att nå med ett kast.

De bästa fiskarna i en bäck finner man vanligen i djupa, lugnflytande partier. Där kan man ofta se fisken vaka i kvällningen.

Bäcköringen kommer i många skepnader. Varje vatten har sina varianter, fiskar som finslipats genetiskt genom århundraden för att bäst passa in i den speciella miljö där den lever. Här en vacker öring fångad på balsa-geting i en liten klarvattenå, som i delar av sitt lopp omges av lövskog och frodiga gräsbankar. Fiskens harmoniska kroppsform tyder på god tillgång till näring.

I motsats till den föregående kommer den här öringen från en näringsfattig bäck, kransad av skuggande barrskog och med humusfärgat vatten. En fisk som växt långsamt och antagit en skyddsfärg anpassad till sin omgivning.

Bäcköringen är inte nogräknad när det gäller flugor. Nästan lika viktigt som mönstret är hållbarheten. Ideliga kontakter med buskar, stenar och andra hinder kräver en robust fluga som tål hårda törnar utan att falla sönder. Här är några favoriter, alla representerande landbaserade insekter.

Bindtrådsmyran. Kropp och huvud är formade av bindtråden och lackade. Ett par hackelvarv får representera ben. Krokstorleken 12-14.

Wooly Worm. Representerar en hårig larv och är en av mina absoluta favoriter, inte bara vid bäckfiske. Min variant har en lime-grön tag, kropp av brun chenille och ett svart hackel med insidan vänd mot krokögat. Jag förtynger den med koppartråd och binder den vanligen på streamerkrok strl 10.

Chenille-larven. Ännu en larv-imitation. Den är extremt lättbunden och består av en längd superchenille som bränns i båda ändar. Inbindningsstället döljs med dubbing.

Polycelonbaggen. En remsa polycelon fästs in, påfågelherl lindas som kropp och polycelonet sträcks över kroppen och binds in strax bakom krokögat. Benen fästs in med 8-bindning under flugans hals. Kan bestå av hjorthårsfibrer eller konstfibrer.