Friends

Home About Us Vintjärn Flies and Fishing Friends

Friends

Three Mafiosi? No, just me and two good friends, Kjell and Anders, somewhere on the Russian tundra. Sharing your experiences with friends is a gift. Below are some persons who have enriched my life in various ways. Not surprisingly, they all have fishing as a common interest.

PETER K.

Min vän Peter Kunert är den person jag delat allra mest fisketid med. Vi möttes för många år sedan av en tillfällighet vid ett put-and-take vatten i Värmlandsskogen, och fann det naturligt att i fortsättningen träffas med en viss regelbundenhet för att överlista regnbågar och öringar i näraliggande vatten. Senare utsträckte vi vårt fiske till Norska Rendalen, där vi varje sommar tillbringade ett par veckor med intressant fiske i skiftande miljöer. En av Peters mer utmärkande egenskaper är en envetenhet, som jag kommit att uppskatta. Störtregn, hagelskurar eller arktiska vindar- han ger aldrig upp. I motsats till mig är Peter inte enbart flugfiskare, utan ägnar sig åt såväl spinn-fiske som trolling och pimpelfiske. Ingen fiskemetod, bortsett från dynamit och nätfiske, är främmande för honom. Tyvärr bor vi numera långt ifrån varandra och ses alltför sällan. Det är med nostalgi jag tänker tillbaka på alla dagar vi har fiskat tillsammans, och önskar ibland att jag kunde vrida klockan tillbaka. RA

Peter tycks ha naturlig fallenhet för flugfiske, en avundsvärd egenskap. Det gäller inte minst hans fina hantering av spö och lina. Peter lyssnar gärna på äldre jazz-musik, och när jag ser honom fiska har jag ibland tyckt mig höra Lester Youngs melodiska tenorsax i bakgrunden, Precis som Lesters tenorspel är hans kastande rytmiskt, harmoniskt och väl genomtänkt. Mina egna tillkortakommanden blir alltför uppenbara i jämförelse. Här en bild från ett av våra favoritvatten, en liten ström som i vida slingor delvis rinner genom tät skog, delvis genom odlingslandskap. Strandvegetationen är svårforcerad med överhäng, tvära strandbrinkar och t.o.m. kvicksand. Fisket kräver både tålamod och akrobatiska färdigheter. Här har vi trasslat omkring många gånger svettiga och ledbrutna, men alltid med ett vaket öga på strömmen. RA

PETER J

Peter Jansson. Om mig själv.

Jag är född och uppväxt i Karlstad och har tecknat och målat så länge jag kommer ihåg. I skolan hade jag under några år Rolf som lärare, och jag minns särskilt hans uppriktiga åsikt att teckning, ja det är det viktigaste skolämnet. Det gjorde starkt intryck på mig och finns så här långt efteråt med som en grundtrygghet i att vara på rätt väg. Några konstskolor har det inte blivit men jag har studerat på egen hand, läst fackböcker och provat mig fram. Började med riktig akvarell i början av 80-talet, inspirerad av min konstnärliga syster. Har provat lite i olja, men akvarell är det alltjämnt. Min första utställning hade jag i Umeå 1988 med motiv från Island. Sedan följde några år då jag bara målade sporadiskt tills jag 2005 anmälde mig till vår lokala konstrunda (www,krutkonst.se). Där har jag sedan medverkat varje pingsthelg. kontakter skapades, fler utställningar har följt och måleriet har vuxit till nästan en heltidssyssla. Det är trevligt att ställa ut, träffa folk och få respons på det jag har gjort. En god kontrast till själva målandet.

(Copyright Peter Jansson)

Föreställande måleri med landskap, djur och natur ligger mig närmast, och den här typen av motiv har nästan blivit en favorit för mig.Jag tycker mycket om grånade hus och lador med skog och landsbygd. Någonstans inom mig finns bilden av den lilla stugan i skogsbrynet där röken från skorstenen ringlar upp mot skyn som i John Bauers sagovärld. Just målningar av hus och gårdar har bidragit till att folk frågar mig om jag vill måla av deras hus, vilket lett till många beställningar. Den här ladan finns i trakten av Hede i Härjedalen.

(Copyright Peter Jansson)

Skogen i Ås ligger några kilometer hemifrån. Här satt jag länge och målade, hänförd av solens spel över den gröna mossan. Skogen,som inte behöver någon trädgårdsmästare utan bara finns där, är fantastisk. En sådan här målning börjar jag som skiss, målar in de viktigaste färgerna på stammar och på mossan medan detaljerna kan göras hemma vid arbetsbordet. I slutskedet var jag på återbesök i skogen för att stämma av det hela.

Epost: l.p.j@telia.com

PETER G.

Min vän Peter Gustafson poserande med en vacker harr på stranden av Glomma, Norge. Lägg märke till hur väl hattens harmoniska kupol ansluter till det mjukt rundade landskapet i bakgrunden. Den aristokratiska huvudbonaden, som loppis-damen hävdade en gång burits av Maurice Chevalier, har sedan seklets början utgjort ett blickfång för folk på ömse sidor av Kölen. Efter att hatten överlevt ett antal säsonger utan en skråma, fick den för ett par år sedan en delvis ny design sedan en ouppmärksam flugfiskare satt sig på den och för alltid förändrat dess struktur. Med eller utan hatt, Peter är den idealiske fiskekompisen. Lågmäld och med ett förbluffande jämnt humör, som varken tappade fiskar, vindknutar, spöbrott eller läckande vadare förmår rubba. RA

Peter är en storvuxen karl. Men med undantag för en guldhövdad haröra-nymf, är hans favoritflugor små, mycket små. Jag får emellanåt förtroendet att binda hans speciella dunkrokar inför höstens harrfiske, och finner det stundtals en smula tålamodsprövande. Och skulle jag till äventyrs råka jag nysa under arbetets gång får jag leta efter de små miniatyrerna i golvspringorna. Att fästa Peters flugor på tafsspetsen när fisken just har börjat vaka kräver goda nerver, en stadig hand och välputsade glasögon – men fisk fångar dom! RA

PETER A.

Peter Andersson är en annorlunda vän, såtillvida att vi aldrig har träffats eller ens pratat med varandra i telefon. Det hela började när Peter för många år sedan publicerade en artikel i ett fiskemagasin. Artikeln fångade mitt intresse, och jag ringde upp redaktören och fick Peters adress. Sedan dess har vi i åratal utbytt tankar om fiske, flugmönster, material, bindteknik – och ja, om livet i största allmänhet. Numera går det sällan en vecka utan att vi har kontakt via brev eller E-post. Peters envetna sökande efter udda bindmaterial har gett mig många nya uppslag, särskilt som han frikostigt delar med sig av sin upptäckter. RA

Sin flugfiske-karriär startade Peter som 15-åring. Gäddan har alltid varit favoriten, men det hindrar inte att han då och då tar en tur till ett regnbågsvatten för att pröva nya dunkrokar. Som flugbindare hyser han en särskild förkärlek för Joe Brooks ”blondiner” med vingar av naturell eller infärgad bucktail. Peters specialitè är för övrigt streamers där smältlims-huvuden och smältlims-kroppar kombineras med traditionella fjäder- och hårmaterial. Intressanta effekter uppnår han genom att exempelvis trä färgade pärlor på krokskaftet eller göra en bädd av bindtråd i olika nyanser innan det transparenta limmet läggs på. RA

E-mail: peta_and@yahoo.se

Sven-Erik

Sven-Erik Söderqvist är min äldste vän, och den hederligaste människa jag vet. Vi gick i byskolan tillsammans och har sedan dess aldrig tappat kontakten med varandra. Ett bestående minne som vi delar var en dag då ett åsknedslag med våldsam kraft slungade oss ner i ett dike och sånär ändade våra liv. Sven-Erik och hans fru Gunvor har genom alla år varit byn trogen, och jag kan inte föreställa mig vilka påtryckningar som skulle förmå dem att överge Vintjärn. Båda delar ett intresse för friluftsliv. Gunvor som jägare och Sven-Erik som fiskare och skidlöpare med flera Wasalopp bakom sig. Om inte Sven-Erik med sin traktor röjde väg åt oss när snöfallet tätnar, skulle Bibi och jag en stor del av vintern vara insnöade för gott.

HELEN

Efter att ha samarbetat med Helen Kensby på många mässor, flugbindningsdemonstrationer och kurser har jag kommit att uppskatta henne både som vän och som fingerfärdig flugbindare. Mest har hon gjort sig känd som lärare i flugbindningsteknik, inte bara i Sverige utan även utomlands. Hennes stillsamma framtoning och lågmälda pedagogik får såväl nybörjare som mer avancerade bindare att känna sig välkomna. Det är lätt att tycka om Helen och att låta sig inspireras av hennes entusiasm. Personligen kan jag bara påminna mig ett tillfälle då våra åsikter gick isär. Den gången gällde det vingarnas placering på Sjösandsländans imitation – och Helen hade rätt förstås!

Helen bor sedan många år i vackra Mangskog, nordost om Arvika i Värmland. I sin flugbindningshörna producerar hon en aldrig sinande ström av nätta och välbundna flugor för öring, harr och regnbåge. När hon lyfter blicken från sitt arbetsbord kan hon se ut över ett pastoralt landskap av grön ängsmark, blått vatten och mörk barrskog. En avkopplande miljö för en stundtals jäktad flugbindare. Jag föreställer mig att hon rentav gnolar några strofer ur ”Ack Värmeland du sköna” medan hon omsorgsfullt lackar huvudena på ytterligare ett dussin gracila dunkrokar och placerar dem i facket för avgående post. RA

HELENS FLUGBINDERI
E-mail: helen.kensby@spray.se

JAN

Jag har känt Jan Östberg sedan han för några år sedan introducerade mig till Borgärdsströmmen, ett litet harr-och öringvatten bara ett stenkast från hans och Annikas bostad. Jan binder sina egna flugor, gör pirkar för vinterfiske och i sin verkstad tillverkar han med stor omsorg de vackraste jakt-och fiskeknivar jag har sett. Hans konstnärliga begåvning tar sig olika uttryck. När tillfälle ges hämtar Jan gärna ner sin fiol från hyllan, hartsar stråken och ger sig hän åt polskor, gånglåtar och brudmarscher tillsammans med övriga medlemmar i Svärdsjö spelmanslag. En musik med djupa rötter i bygden. RA

Mitt intresse för knivmakarkonsten började 1986, och knivarna har under åren hamnat lite överallt i världen. Inspirationen och materialet, såsom masurbjörk och älghorn m.m. får jag från naturen runt om i Dalarnas östra finnmarker.

Red Killer har jag fiskat med i många år. Med den här öringdräparen har jag landat mina största öringar. Den fiskar också bra som tandem. Tandemflugor görs ofta så att två, i det här fallet lika streamers, binds fast efter varandra. Red Killer och ytterligare tre av mina flugkreationer har varit med i Gunnar Westrins fiskeartiklar i NSD.

Bindbeskrivning Red Killer.

Krok: Streamerkrok i storlek 4-6

Bindtråd: Svart

Stjärt:   Svarta hackelfibrer från tupp

Kropp:   Silvertinsel eller flätad tinselstrumpa i silver, gärna förtyngd med några varv blytråd

Ribb: Rund silvertinsel

Vinge:   Röd bucktail, tre remsor silvertinsel

Hackel: Svarta hackelfibrer från tupp

Huvud: Bind in ett par kulögon, lacka med svart- eller klarlack efter behov

www.ostbergs.net

Nisse Kulle och bambu

Min vän Nils Kulle har avlidit efter en tids sjukdom, och mitt liv och många andras har i gengäld blivit litet fattigare. Begravningen, som samlade många vänner ägde rum den 12:e nov. 2010. Den inramades musikaliskt av äldre New Orleans jazz, en musikstil som Nils älskade.
Jag vill gärna tro att när det blir min tur att vada över till andra stranden är Nils redan där – och har hittat ett bra fiskevatten som han är ivrig att få visa mig.

Bortsett från en kort introduktion har jag sparat Nisses uppsats om spöbyggnad i sin helhet.

1. Splitta bambun succesivt i lika hälfter så långt det går. Kommer tjockleken att närma sig ribbans bredd så hyvla undersidan fri från märg. Du kan läsa vidare om motiv och exakt beskrivning i R.E Milward, Bamboo, Fact, Fiction and flyrods, sid 163.

2. Räta noderna efter den princip som beskrivs i Dr. George Holden, The Idyl of the Split-Bamboo, sid 63. Boken är från ca 1920. Detta beskrivs oxå i Milwards bok på sid 165. Den slutliga knicken som då hamnar i noden rätar du ut enligt Preben Torp Jacobsen, Stangbugning, sidan 41. Detta blir det mest skonsamma och rationella sättet att räta dessa ställen som kan vara mycket besvärliga och leder till sprödhet och bristningar vid för mycket värmande.

3. Vid värmning, som måste till för att kunna räta bambun, avnänd elektrisk värmepistol och bygg ett tak över pistolens mynning av konservburk. Värm under taket. Värmen fördelas bättre och snabbare. Detta har jag lärt av Lars-Göran Dahlin i Sköllinge. Lars-Göran är den som kan mest om tekniken att hålbygga i Sverige. Hans struktur på urfräsningen på hålet är enligt Powell´s princip.

4. Flamma stocken halverad (2-delat spö) på längden och kluven. Använd gasollåga och ett brännarmunnstycke som gen en flödig fiskstjärtsformad låga. Börja dina övningar med att flamma lättare än du egentilgen önskar för att efter erfarenhet bränna på lite mer. Jag började i andra änden och förstörde minst tre stockar. Jag härmade då Wayne Cattanach i hans videofilm.

5. Kontrollera hyvelstålets "väss" genom att raka dej på underarmen. Skärs inte stråna av med lätthet så får du träna mer.

6. Använd en vinkel på hyvelstålet som är ett par tre grader över 30 om du använder en Stanley Block Plane, Stöthyvel, 9 1/2. Du får testa dej fram till det som passar dej bäst. Kan behöva matchas mot bambun stock för stock. Jag har ett par tre olika anhåll för att få olika bryningsvinkel.

7. Förhärda bambun vid 100-120 grader i ca 2 timmar och sluthärda vid 180 grader i 20-30 minuter. Se vidare och något annorlunda i Milwards bok på sidan 123 där oxå skälen till detta förfaringssätt förklaras.

8. Om du använder båtfenissa, Spar Varnish, och dopplackerar så sila lacken med jämna mellanrum. Silar av finaste slag som kan köpas där man säljer bilacker ska användas. Även lack från nyöppnad burk ska silas. Lackera aldrig slutskiktet med förtunnad lack. Värm i stället lacken till önskad viskositet. Om du dopplackerar så ställ lackröret i ett större rör där du har varmvatten. Ha en tyngd i botten på lackröret. Det blir jobbigt om röret vill flyta. I vattenröret har du en hävert så att du kan tömma för att fylla på med varmare vatten då det börjar bli för kallt. Ju större ytterrör dessto jämnare kan du hålla temperaturen. Erfarenheten får leda dej rätt. Jag har en idé om att skaffa en doppvärmare i botten men har inte kommit dit än.

9. Om du vill konstruera en "egen" tapering så börja med en rak tapering och modulera sedan denna. En rak tapering som mycket väl duger som sådan bygger på Powel´s B-modell för tapering. Han har oxå en A-tapering och en C-tapering. A-taperingen är en progresiv och C-taperingen en regresiv tapering. En B-9 7´9 har jag funnit bli ett bra spö för lina #5 då toppmåttet 1,66 mm används. Stigningen på diametern ska sedan vara 0,381 mm per 5 tum. För att få B-8 så blir stigningen 0,339 mm per 5 tum och B-10 0,423 mm per 5 tum. B 7,8 blir slow, B-8,4 medium fast, B-9 fast och B-9,6 very fast enligt bambubyggarnas skala. Se vidare i Ray Gould, Constructing Cane Rods, sid 32.

I Tom Fulk´s häfte från 2005 så kan du få reda på principerna för olika fasoner på tapering som, Tip protection, Butt stiffening, Tip section enlargement, Offset taper. Compound taper, Stepdown och truarc.

Truarc bygger som en cirkel och blit i praktiken en parabolic. En Truarc kan moduleras A-fason eller C-fason för olika buttar.

En Garrison är en nästan rak tapering med tip protection och butt stiffening.

En Powell A-tapering är en progresiv tapering och en C-tapering en regresiv.

Ett Dickersson 8014 något åt tip section enlargement.

Payne Canadian Canoe är åt en tredelad offset taper. Anderbergs Midsummer 3-delat 7´9 ska emnligt hörsägen oxå vara en offset taper . Jag har inte måtten och lutningarna.

Offset taper är inte ovanligt bland tredelade spön. Man kan bygga uppåt eller neråt.

10. Fast jag inte bygger hålbyggt själv så vill jag nämna att man kan läsa massor om principerna och måttjustering utifrån ett homogent spö i Milwards bok.

11. Rita alltid taperingar grafiskt och använd en symetrilinje som läggs så attytan mellan spö och symetri över symetrilinjen blir lika med ytan under. Se vidare George E. Maurer and Bernard P. Elser, Fundamentals of Building a Bamboo Fly-Rod, sid 226.

Enklast är att förfärdiga graferna i Excel.

Sök efter grundläggande strukturer som beskrivs i Tom Fulk´s häfte.

Bedöm sedan om du tror på uppmätningen. Det måste ju finnas skäl till avvikelserna från den tänkta raka taperingen. Tänk på att många avvikelser som man får vid uppmätningar är resultat av precisionen vid förfärdigandet. Med vilken prcission bygger du själv? Mitt svar långt högre än vad man får vid massproduktion med maskinfräsning. Spön varifrån vi hämtar massor av underlag för våra byggen.

Om du mäter upp ett spö med ett lackskikt så vill jag fråga dig om du vet hur pass jämnt lacken är fördelad över spöet. Dessutom, hur många lackskikt är det? O s v.

Bygg sedan med eller utan korrigering. Se vad det blir.

Hälsningar och mycket bambu

Nisse